önskejul del14

14 december

idag var Anna tillbaka på skolan igen. Hennes telefon gick varm hela dagen. Det kändes som en dödens tystnad när den konstigt nog tog en paus i ringande i en minut. Under lektionerna fick hon lov att stänga av den för att kunna konsentera sig på skolarbetet. klassen mycket hade blivit trevligare och snällare från sist Anna träffade dom. men det var inget som Anna tog som något positivt. Hon visste att dom var det bara för att hon hade varit med en kändis.

Efter skolan gick Anna med åskar på stan. Hon hade lovat han att hjälpa till med julklapps köpande. Det han hade svårast med var till tjejerna. det var där Anna fick komma med tips om vad han kunde köpa. Oskar tyckte alla var bra så han köpte det hon sa.
Anna hade känt sig trött hela dagen. Tröttheten hade blivit kraftigare och kraftigare desto längre dagen gick. Hon trodde att det berodde på att hon inte hade sovit så mycket den sista tiden. När hon gick där började hon känna sig nästan utmattad. Men det var inget hon sa något om.  När dom var på väg hem så kom plötsligt mattheten över henne.
– har du köpt alla julklappar än? undrade åskar
- jag har två kvar. tryckte Anna ur sig så normalt som möjligt
åskar kollade oroligt på henne.
– mår du inte bra?
dom kom fram till en parkbänk och Anna sjönk
- nej jag känner mej matt
- ska jag ringa ambulansen? skämtade åskar
- du kan ringa mamma jag kommer inte orka gå nå längre.
åskar tog upp mobilen och slog numret hem till Anna. efter bara några signaler så svarade Annas mamma.
– hej det är Oskar. Anna vill att du ska hämta henne. Hon mår inge bra.
– oj då hur är det med henne. Hur mår hon dåligt? undrade hon
åskar kollade på Anna snabbt. Han fick en chock av det han såg. Anna var likblek och hon såg inte vaken ut. åskar la ifrån sig mobilen och började skaka Anna. Hon reagerade inte på det. han tog mobilen och skrek åt Annas mamma vad som hade hänt. Sen la han på och ringde ambulansen. tiden han väntade på ambulansen försökte han få Anna att vakna. Tårarna rann kraftigt nedför hans kinder. Anna kvicknade till en gång då sa hon något som han inte ville glömma.
– jag älskar dig, lämna inte mig jag är rädd.

 


lunch

ute är det skit kallt fattra inte hur den fick kraft att pötsligt bli så kallt. men man ska vara glad förhoppnings vist så kommer snön snart också. fattar inte varför alla klagar idag. jag är bra HUMÖR det händer inte så ofta så man ska ta vara på dom gånger det händer.


måndag

ja nu har man startat en ny vecka. jag är på förvånadsvärt bra humör.  men det är mäst för tanken att det snart är jul lov.

hur är det med er idag då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0