5 december
Anna kände sig ganska mall plaserad på avdelningen. Det var mest barn under tio år som var där och dom som var äldre ville inte var social. personalen kändes stressad och lek terapeuten verkade tro att Anna var superliten. Behandlingen hade startat så nu hade hon en stolpe med en påse på att konka med sig överalt. Det enda hon ville göra var att gå ut. Men självklart var det förbjudet att göra själv om nu något skulle hända. Killen från natten hade hon inte sett till på hela dagen. Desto längre tid han var borta desto mer började hon fundera på om allt bara var en dröm. Han kanske inte fanns i värkligheten. För att fördriva tiden så gjorde hon alla läxor och arbeten som skulle göras. den största var att hon skulle skriva en uppsats på 10 sidor minst.  Hon satt med sin dator i ett läsrum som fanns på avdelningen. under hela dagen var det som mest två personer till där, så det var lugnt och skönt. när Anna var klar för dagen så gick hon tillbaka till rummet. där satt han som Anna hade tänkt på hela dagen.
– hej mår du bättre idag? frågade han
- ja jag har inte varit borta något i alla fall
- det kanske var sovandet i fönstret som gjorde det
- kanske det
båda två skrattade åt saken
-jag heter Filip
- Anna

jag skulle och promenera . men det råkade börja spöregna. men jag var ändå ute i nästan två timmar. sen blev det fika med min bror. händer inte så ofta men iblnd är det kul att vara med honom. när vi kom hem så lagade mamma pizza så nu är jag mättare än vad man borde.