Är det bara jag som ser

ser vem du igentligen är

vad som finns där bakom muren

den mur du har byggt upp som skydd

för att gömma det som plågar dig så hårt.

jag önskar att jag kunde hjälpa dig

finnas där som stöd

och trösta dig när det är som svårast.

 

är det bara jag som hör

hör den dystra melodi som dina tårar gör

den melodin som har fasnat på min hjärna

som jag inte riktigt kan förstå

men ändå plågar mig så.

jag önskar att jag skulle kunna gråta just den melodin

för att visa att jag förstår

och att vi är två.

 

är det bara jag som förstår

förstår vad du igentligen går igenom.

att det du säger bara är en skyddande lögn

och saningen vill du inte erkänna

även om det plågar dig så hårt.

jag önskar att jag kunde säga

att allt kommer ordna sig

att det snart går över och blir normalt igen.

men jag kan inte juga för dig.

vägen kommer bli lång och kantad av motgånger.

men det är just den vägen som du måste gå.

för att nå normalt igen.

 

det är bara du som vet

vet att jag finns här för dig

även jag har gått den långa vägen

och kommer gå den igen med dig.



av zandra