jag kom nyss hem från en lång insperations promenad. det är när man går ut utan att ha något att tänka på och man bara tar in det man gär förbi eller ser.
tex. man ser en brandbil. då ska man ta in känsla, luckt, hur det ser ut osv. man ska berätta för sig själv om brandbilen. det kan bli något sänt här:

"tysnaden bröts av tjutandet. den stora röda bilen som alla har respekt för hade bryttit tysnade och kom farande i hög hastighet. jag kände mig lite rädd. jag ville veta vad som hade hänt och var den skulle."

så gör man med allt man vill känna av. när man blir lite van så kan man nästan börja skriva i huvudet av bara det som man ser eller hör. det blir då en text från sin egen synvinkel mot värde.

jag tycker om att gå ut och ha en insperations promenad ibland för då kan man ta upp nya saker i det man skriver.