16 december

åskar satt varenda stund han kunde på Annas rum för att var där med henne. Hon hade än inte vaknat upp. Men dom hade startat behandlingen med hopp att hon skulle överleva. Men desto fler timmar och dagar som gick så började åskar tappa hoppet om att hon skulle vakna upp igen. Annas mamma hade blivit tvingad att åka hem igen. Men typ alla på sjukhuset hade lovat henne om och om igen att om det skulle hända den minsta förändring så skulle hon få veta det. Oskar hade hittat en tidning som han försökte läsa så noga som möjligt för att fördriva tiden. Han var djupt inne i en artikel om hur man fick sina pelargonier att över leva. han jästade stort och fick ett svar:
- gå och lägg dig. Jag tänker inte dö idag.
han hade hört hennes röst några gånger och trodde att det var lika med det. Men han kollade snabbt över kanten på tidningen. Sen fick han kolla igen för det han såg chockade honom. Anna satt upp i sängen. Hon skrattade åt det han nyss hade gjort.
– skrämde jag dig undrade hon
- ja har du varit vaken länge.
– nja ett tag. Men så länge att jag har hört dig jäspa minst fyra gånger.
– mår du bra idag?
- har jag inte mått bra dom sista dagarna?
åskar fick lov att skratta åt Annas stödighet. När man såg henne nu så kunde han inte fatta att hon hade varit borta ett tag.

på eftermiddagen kom måns och hälsade på. Anna blev glad över att hon fick besök. Men både åskar och måns kunde se att hon gömde hur trött hon igentligen var. så efter ett tag så gick båda två för att låta henne vila sig.
– hemskt att hon blev så sjuk igen. sa måns
- mm jag önskar att jag skulle kunna hjälpa henne. Men jag vet inte hur. Jag önskar att jag kunde hjälpa alla som får ovanliga och svåra sjukdomar.
– jag tror jag vet hur vi kan hjälpa henne med att uppfylla henne dröm och kanske många andras också.