önskejul del15

 

15 december

Oskar fick åka med Anna i ambulansen in till sjukhuset. på akuten väntade Annas mamma. Oskar kunde se att även hon var rädd för vad som orsakade det. Anna hade än inte vaknat upp. åskar och Annas mamma blev visslade till ett litet tråkigt vitt rum av en sjuksköteraka. Hon sa att dom skulle vänta där så skulle dom få veta så snabbt som möjligt. Varje minut som gick kändes som en timme. Efter en kvart kom äntligen läkaren. På hans min kunde dom båda två se att det inte var så bra nyheter han kom med.
- jag vet inte så mycke om den sjukdomen som Anna har. men jag har pratat med hennes läkare i Uppsala och han tror att hennes sjukdom har ändrat form och blivit till den värre graden av sjukdomen hon har. så hon kommer att skickas ner till Uppsala så kan dom som vet något ta reda på det och att man kan behandla det.
– kan hon dö av det här? undrade Annas mamma
- risken är ganska stor

Annas mamma åkte ner till Uppsala med Anna. Oskar blev kvar. Men han bokade in sig på den tidigaste resan han kunde hitta. Det blev dagen efter. Oskar kunde inte sova den natten så bra. hanns tankar var på Anna. Han var rädd att hon skulle dö innan han komma dit. Dagen efter satte han sig på expresståget ner. han ringde också till måns för att berätta vad som hade hänt och att Anna inte kunde sjunga med honom. han ringde också till Filip.

när Oskar kom fram till sjukhuset så träffade han Annas mamma. han fick veta att Anna hade än inte vaknat upp. Dom hade tagit prover och fått veta att hon hade den svårare formen av sjukdomen.


skolan

dagen har varit ganska tråkig om jag får säga det själv. på anettes timme så arbetade vi med frågorna och sen sökte vi artikel. på helenas körde vi (vet inte vad det heter) men vi var tyst i en timme. vi slutade halv tolv.

ensamen

gud vad man känner sig ensamen när en båda vänner är borta. det är fört då man upptäker vad gör för att få en att orka med hela dagen. så nu säger jag det josse kurera dig så du kommer tillbaka snabbt. ville kämpa på du är stark. jag hoppas att du snart årkar gå på skolan igen saknar alla dina störande saker du gör varje dag. ni fattar när man saknar dom störande sakerna är man enasamen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0